fredagen den 27:e januari 2012

Dag 2 efter operationen

Kourosh sa att den värsta smärtan brukar lägga sig efter cirka 3 dygn och idag var alltså dag 2 i så fall. Igår löste jag av Niclas på rummet och spenderade kvällen, natten och hela dagen idag med Moa. Vet inte vad jag ska skriva om det riktigt...

Det bästa som kan sägas är att timmarna rullar på ganska snabbt. Hon har så ont emellanåt och det enda som hjälper är medicin som är så stark att hon slocknar. Å andra sidan kan hon jämra sig och klaga över att det gör ont fast man inte ens har rört henne. Det är lite svårt att veta vad som är på "riktigt" och vad som inte är det ibland. Men jag kan ju så klart förstå att hon vill känna att det finns någon aspekt av sin tillvaro som hon kan kontrollera. Jag menar, hon genomgick den här operationen för att läkare har sagt att det behövs. HON har ju inte haft några särskilda problem med sin rygg och kan väl kanske inte förstå att det kan bli värre med tiden om man inte gör något. Nu är hon fullständigt utlämnad till sköterskor, läkare och så mig och Niclas som alla klämmer och känner, trycker i henne medicin, drycker och mat och vänder henne åt olika håll (för att hon inte ska få trycksår) och annat som hon kanske inte alltid förstår. Det enda hon kan göra för att kunna känna att hon har någon makt över sin tillvaro just nu är att säga "Nej!" och att vägra underlätta för den som ska ge henne medicin, vända henne till sidan, puffa upp kudden och så vidare.

Hon är helt enkelt ingen glad tjej just nu.. Dock gjorde vi ett framsteg idag. En tjej från lekterapin framhärdade att vi skulle komma ner till dem ett litet tag så att Moa kunde få se vad de har att erbjuda. Så precis innan lunch (Moa ville i vilket fall som helst inte ha något att äta) så ringde jag på sköterskan som kom och hjälpte mig att lyfta över Moa till sittvagnen och ordna med alla sladdar och slangar. Sedan drog jag ner henne till lekterapin där hon fick titta på alla roliga leksaker och se hur mycket färg, lera, pärlor och mycket mycket mer de hade där!

Idag var hon alldeles för trött för att orka göra något, men på måndag så har hon kanske mer ork och ett gladare humör så att vi kan åka ner dit igen. Men vi får väl se.. enligt vad läkarna säger nu så ska hon både röntgas och få ny korsett samt träffa sjukgymnasten på måndag. Antar att vi inte kommer att kunna åka hem på måndag alls, så som de sa efter operationen, utan att det snarare blir på tisdag eller onsdag. Men visst, det spelar ingen roll. Bara jag får min lilla solskensflicka tillbaka!

2 kommentarer:

  1. Lilla söta Moa, vad man ska stå ut =( . Vilken tur att man gör något nu, så att när lilla Moa blir stora Moa och vill vidga vyer och sova över hos kompisar och andra tonårssaker, så kanske långa vistelser på sjukhus är ett minne blott? Kram på er hela familjen!

    SvaraRadera
  2. Försökte maila dig men utan framgång, så här kommer mailet :) Du får gärna svara på matilda.floren@hotmail.com

    Hej! Min lilla russelkille lider av någon hudåkomma, förmodligen någon form av allergi och i mitt sökande på internet trillade jag över din blogg. Efter att ha beundrat bilderna på dina söta vovvar och konstaterat att min Ture och din Oscar är ungefär lika gamla så dyker det upp bilder som är identiska med de som jag har i mitt fotoalbum hemma, bara en annan hund som poserar i soffan. Så då förstår jag ju att Oscar är Chewbaca, och är Tures bror.

    Min lilla Turefnatt är alltså Mickelsbos Chester Jr. Nu vid närmare eftertanke minns jag att Ida nämnde att en av de andra valpköparna bodde i närheten av oss. Vi bor i Täby Kyrkby och om jag förstår det rätt bor ni i Lindholmen? Skulle ju vara jättekul att låta brorsorna träffas någon gång!


    Läste förövrigt om din dotter, hoppas hon mår bättre snart och att operationen var lyckad!


    Mvh
    Matilda Florén och Ture

    Ps. http://matildafloren.devote.se – där finns en del bilder på min lilltuss

    SvaraRadera