Nu är det gjort..

Lite över kl 13 ringde de och sa att vi fick gå ner till uppvaket. Vi satt ett tag i väntrummet och sedan kom Kourosh (kirurgen och Moas ryggortoped) och berättade att allt hade gått över förväntan bra. Skönt! Han berättade att alla värden var stabila och att de hade kunnat spänna stagen mer än vad som var förväntat. Imorgon ska hon röntgas och då får vi en ännu bättre uppfattning om hur det ser ut.

Han berättade även att han ska kontakta Mats (korsettmakarmannen) och så ska Mats komma till sjukhuset och fixa en ny korsett till Moa. Den korsetten ska hon bara behöva ha i 2 månader! Det var nyheter för oss då de tidigare har sagt att hon måste ha korsett i ett halvår till.

Puh.. både jag och Niclas sjönk ihop av lättnad. Sedan var det dags att gå in och träffa Moa. Det var inte den roligaste upplevelsen man har gått igenom.. Första gången hon vaknade var hon helt förvirrad och bara pep och gnydde att hon hade ont. Hon slängde sig fram och tillbaka och skrek, och jag tror inte ens att hon uppfattade att jag och Niclas var där.

Hon fick mer morfin och alvedon och slocknade ett tag. När hon vaknade andra gången var hon mer redig och vi kunde prata med henne. Hon hade fortfarande ont så hon fick mer alvedon och somnade igen. Sedan höll hon på så; somna, vakna, somna, vakna. Men nu kunde vi prata med henne och hon fick dricka lite saft. Efter nästan 5 timmar fick hon äntligen åka upp på avdelningen igen.

Hon fick byta till en mjukare säng och sov vidare. Det var dags för mig att åka hem till mamma och Gustav så jag passade på att säga hej då medan hon var vaken. Så åkte jag hem.

När jag pratade med Niclas nu på kvällen så berättade han att Moa hade ätit en Piggelin och druckit lite mer saft. Hon hade till och med försökt äta lite pannkaka, men den kom upp ganska fort igen på grund av allt morfin. Det gör henne illamående.. Men nu ligger hon och sover, min lilla solskensflicka, och jag får krama henne imorgon igen.